Familjeburk

Strax efter skymningen tidigare idag smög jag ut för att vittja fällorna. Men det som fanns i dem var inte mycket att hurra för, så jag hängde upp dem igen och tog posto bakom en mycket gammal bastu. Efter någon timme utan resultat började jag misströsta. Jag åt lite snö, men inte blev det bättre för det. Ja, och därinne satt familjen i godan ro och åt kalvfärs för 59 kronor kilot. Att se dem så där utifrån, genom ett fönster, medan de åt på kalvfärsen, skänkte mig en sällsam och egendomlig känsla. Jag fick en föreställning om att jag ägde den här lilla familjen, vilket jag ju i praktiken gjorde, och att jag när som helst kunde stoppa dem i en liten burk och springa min väg.