Min smalrandiga fru

Mitt under rapporteringen i förmiddags gjorde sig min fru smalrandig, och där satt jag med alla brev. Jag tyckte det var osportsligt och tog en smörgås som tröst, men så råkade jag bre smöret på breven i stället. Det blev ett fasligt torkande innan allt var som vanligt igen. Efteråt somnade jag utmattad i en vanlig kartong, men vaknade av att ungarna höll på att äta upp alla brev. Jag brusade upp, jagade dem på flykten och påminde dem om allt jag gjort för dem: papptomtarna, pickadollerna, kalsongtricket. Sen fick jag sitta hela eftermiddagen och torka och torka. Och då såg jag den naturliga förklaringen: Breven var ju randiga, och tror ni inte att frugan gått och gömt sig i ett fönsterkuvert! Ja se fruar!